Ja det gick väl inte riktigt som jag hade tänkt mig.

Vi började med spåret, jag lottade ett sent startnummer så när det äntligen var min tur var den lunchtid, tryckande sol och mycket kraftig blåst. Upptagsrutan låg på ett kalhygge med massor med ljung och små buskar. Svårt att hitta en enda rak linje att skicka ut Redo på. Han gick ut rakt och fint och sedan började han vinda in spåret. Jag hängde på trots att det kändes fel, han gick aldrig ner med näsan. Detta resulterade i ett bakspår, Redos första i sitt liv!!!! Men man kan väl inte riktigt räkna det som ett bakspår, hade han bara fått reda ut det tror jag att han hade vänt men men, varför är inte rutan större... Spåret i sig var riktigt tufft. Nästan hela mitt spår gick ute på öppen terräng, i solen, i ljungen... Redo fick kämpa men jag tror att han låg fint i spårkärnan nästan hela tiden. Däremot måste spårläggaren glömt lägga ut pinnarna  . Ja vad ska man säga!?! När Redo hittade slutpinnen låg endast två små ensamma rackare i min ficka och jag och Redo förstod inte vad som hänt. Min fina prins som brukar vara så duktig med sina pinnar. Men det var många som hade det tufft. För att huvud taget kvala in så måste man ha en riktigt duktig hund. Alla vi 31 som kvalat är nog vana att ha fullt på allt i skogen, annars får man inte så höga poäng. 8 ekipage hade brutit efter skogen, det är ju nästan en tredjedel av startfältet  .

Sedan var det uppletandet. Det verkade också vara lite svårt då nästan alla bara fick in två föremål. Redo for ut på första skicket, vänder i luften och plockar in första föremålet. Far ut på andra, vänder i luften och plockar in andra föremålet. Sedan när vi skickar ut på tredje far en schäfer ut från publiken och en på min linje (domare eller skrivare) fångar hunden i ryggskinnet innan den hinner ut i rutan. Redo märkte dock inte av detta alls. Men Redo hittade inga fler föremål, orken tog slut. Redo har fina skick där han brukar hitta föremålen på utvägen, gör han inte det brukar han bryta av till trav. I denna tunga ruta kom han knappt fram i trav, intrasslad i blåbärsris. Vi vet nu iallafall vad vi ska träna på...

Utgångsläget till söndagens lydnad var då inte riktigt vad vi hade satsat på. Men här fick vi äntligen lite revanch. Vilken känsla, Redo var på hugget och vi satte SM BÄSTA LYDNAD poängmässigt!!!!!!!!!! 

Framåtsändandet: Redo ville tjuva på första skicket, trots detta fick vi 9 och 9,5 av domarna...

Krypet, här dömde ena domaren att han var lite hög fram och den andra att han var lite hög bak. Alltså var han uppe och kröp igentligen inte alls    

Det har varit en upplevelse att varit med och vi vet nu vad vi ska träna mer på!!! Redo låg på rygg i framsätet med huvudet på en liten huvudkudde vid handbromsen och sov så gott hela vägen hem  

Tack alla som hållt tummarna och hejjat!!!!

Tack Merja som tagit fina bilder som jag lite fräckt snott!

SM närmar sig med stormsteg. På torsdag jobbar jag bara halvdag, sedan ska jag och prinsen åka ner för att göra oss hemmastadda på High Chaparall. Tältet är nedplockat i bilen, får bara nu hoppas på okej väder! I värsta fall får vi sova i bilen om SMHI har rätt att det ska bli regn och rusk i helgen i södra sverige. Men hur ofta har dom haft rätt hittills i sommar?!?!?!   

Igår startade jag upp en ny valpkurs på Enköping Brukshundklubb. Vilka härliga små valpar. Jag har aldrig tidigare hållt valpkurs, bara en hög med agility- grund- och tävlingskurser. Jag är imponerad av vilka trevliga valpar det var med! Blev nästan lite valpsjuk...

Efteråt var det dags för lite träning. Tack snälla klubbkompisarna som ställde upp för lite framåtsändandeträning!!! Började med en inkallning med ställande och läggande och sedan var det dags för framåtsändandet. Jag tränar nästan alltid själv så det var länge sedan jag körde mot en riktigt grupp med fyra människor. Träningen har gett resultat  . Snabb galopp ut, 1-2 travsteg och sedan ner till en superkoncentrerad skritt. Samma i andra riktningen. Som en av tjejerna sa: Kan man få filma och skicka in till SM-domarna?              . Jag får bara passa mig lite för att han inte går alltför långsamt... 

Körde även kryp, skall och hoppet - allt gick strålande igår. En härlig avslutning på dagen.

Idag drog vi ut tidigt i skogen för att hinna köra av lite spår innan jobbet. Körde två kortare spår med fokus på spårstarten där han kan vara lite väl ivrig. Såg skillnad redan vid andra spårupptaget att han var lugnare och mer noggrann - som han brukar gå efter ett par hundra meters spårande. Endast en pinne i slutet, en liten skogspinne som jag bara hållt i en 10 sekunder. Superfina markeringar! Vi lyxade till det med tokkampbelöning och hönspastej... MUMS.

Jag ser verkligen fram emot SM!!! Ska bli så himla kul. Jag har ju inte ens varit på ett bruks-SM så vet inte riktigt vad jag kan vänta mig. Roligt är det iallafall att det är ett gäng från klubben som kommer och hejjar. Mina fina klubbkompisar!!!!

Ja jag har haft semester. Ja jag har inte haft tillgång till dator. Detta har då självklart resulterat i fruktansvärt dåligt uppdaterad blogg. Det ska det väl bli ändring på.

Border Colliesarna Lukas och Albert har läkt från skadorna efter slagsmålet. Nu är det bara fortsatt vila fram till september innan Albert får valla igen.

Redo och jag har haft en härlig semester!!! Kört massa bruks, svalkat oss vid vattnet (Redo långt borta vid horisonten i vattnet, jag på stranden), sprungit en hel del och bara allmänt varit lata.

Förra helgen var jag på kennel HYZZ-läger. Alltid trevligt att träffa härliga människor och träna i enorma skogar. När jag skulle lägga ett 500-meters spår åt Åsa så tappade jag bort mig. Ja jag tappade bort mig så illa att jag till slut fick sätta mig där jag var ute i den djupa skogen och vänta på att Åsa spårade ifatt mig med Jago. PINSAMT!!!!!

Sedan på kvällen så blev jag så sugen på att ut och springa. Det låg ett jättefint elljusspår precis brevid stugan där vi bodde. Dock hade jag glömt mina springskor. Men snälla Anders och Johan sa att jag kunde testa att springa barfota. Jaha man fick väl testa. Rundan var 2,5 km och det tyckte dom var lagom för första gången barfota. Dock så sprang jag VILSE IGEN och efter jag sprungit och sprungit och sprungit och sprungit så fick jag tillslut vända och springa hela vägen tillbaka... Slutade med kanske en 7-8 km istället. Så numer är jag en stolt ägare av en GPS  . Sedan blev det springuppehåll hela veckan pga skärsår på foten och små fina vätskeblåsor under varje tå. Men vilken härlig känsla att springa barfota, har nog aldrig sprungit så bra tidigare, det gick så lätt....

I lördags var jag instruktör i lydnad på Sugarwinds kennelläger. En hel hög med söta vilda aussies!!! Redo tyckte det var kanon, köra valp- och grundövningar och få massor med snask  

Igår var jag iväg med A-C och tränade i spöregnet i Strängnäs. Pillar med vårt framåtsändande. Just nu tycker Redo att det är skithäftigt att gå långsamt, springsträckan har blivit lidande. Men med lite fina tips så ska vi nog kunna lösa det. Det är ju faktiskt 1½ vecka kvar till BRUKS SM   

Lite dåligt med uppdatering på bloggen...

Blixten slog ner hos oss för 10 dagar sedan. Alla telefoner, fax och DATORER är döda! Men det värsta var att våra fina vovvar Albert och Lukas snetände och rök ihop på liv och död. Har aldrig slagits eller ens knappt morrat åt varandra tidigare och nu det här! Jag spenderade 9½ timme på Ultuna Djursjukhus förra lördagnatten. Lukas är biten hela vänster kind och inne i örat. Ser fint ut nu efter 10 dagar. Har bara ett sår inne i örat som fortfarande bråkar lite. Där är brosket framme och det måste bildas ny hud för att täcka, tar lite tid.

Albert hade mer otur. Även han är biten hela vänster sida av kinden men även bägge frambenen, där det går rakt in i leden. Han fick ett gäng med drän och dom fick spola ur leden på Ultuna. Dom sa att det inte såg bra ut och att det med största sannolikhet behövdes spolas igen. Dom ville även lägga in honom men då jag har så dålig erfarenhet att inlagda hundar så tog jag hem honom och övervakade själv. Peppar peppar, ta i trä men det går än så länge jättebra. Han har inte onnt, går obehindrat, måste morras åt för att inte leka och stimma omkring. Jag har tempat honom var 4:e timme, ingen feber! Ska nu bara hållas lugn i 6-8 veckor?!?!?! Hela vallningssäsongen!  

Gullhundarna, detta trodde vi aldrig att dom skulle kunna göra mot varandra!

Idag var jag och Redo ute och spårade lite. Började med ett kanonfint upptag till höger. Första skogspinnen låg efter ca 100 meter.

 Se så fin spetsvinkel! Jag gick fram till trädet och vinklade vänster framför det fallna trädet. Perfekt!!!

Och så ut i kohagen...

Redo har det lite svårt med torr jord. Han försöker alltid fuska ut i gräset och plocka spåret därifrån, här gick han fint dock! 

Ännu en spetsvinkel...

Tror att jag brukar restas för ofta med Redo. Han var tvungen att kika ner så jag inte hade gömt något i vattenkaret. Grejjerna på frambenen är vikter för att bygga muskler.

Jag såg mig inte för när jag la spåret på slutet, fint fotavtryck va?

Spåret blev drygt 1 km långt med endast två pinnar. Jag kör nu bara med skogspinnar och som jag bara tagit i för ett par sekunder. Ska försöka utmana Redo med svåra föremål nu ett tag tänkte jag. Måste ju försöka göra det lite svårt! Fantasin börjar tryta lite...

Sedan var det dags att bada lite!

Nöjd med dagen så här långt...

Idag gick jag, Redo och Albert ner till den nya flock med tjurar, amkor och kalvar som pappa satt ihop. Tänkte roa oss lite med att valla in dom. Denna grupp kommer nog bli vår vallgrupp i sommar.

Tittade till fåren på vägen, söta  

 Hur söta va inte kalvarna då? Ligger och sover fridfullt i solen... Kändes nästan lite taskigt att väcka dom, men bara nästan...

Mamma Ko tittar upp lite surt, vem är det som kommer och stör?

Ingen rast, ingen ro...

Vi började med lite fösning längs med staketet.

Skickade runt Albert och Redo för att börja fösa åt andra hållet.

Redo är verkligen en typisk kroppsvallare, vallar från sida till sida... Känns lite fladdrigt när man är van med eye-hundar...

Redo, som inte har så mycket tryck som våra border collies, kan gå nära utan att stressa djuren. Han har inte samma pondus mot djuren och det känner dom av...

Är det inte lite hög svansföring på våra kalvar?  

Här tänkte dom dra iväg, både Redo och Albert var beredda

Men Redo är inte dum. Den ena amkon var väl måttligt road av att bli vallad med sina kalvar. Hon vänder sig om med sura blicken! Man ser verkligen hur Redo tänker: ajaj, och flyttar sig lätt och smidigt undan för att slippa bli stångad. Tyvärr lär sig ju då amkon att det går att göra så här mot Redo, mot Albert skulle dom aldrig våga! Dock roligt at se att Redo inte tar åt sig alls av att bli lite stångad på. Han fortsätter så glatt så!

Söta grå hårtofsar ur öronen...

Pust, nu går dom där rackarns hundarna, för denna gång....

Nej nu ska jag laga lite lunch till familjen, sedan ut och springa igen. Försöker bli en träningsnörd. Var ute och sprang med min bästaste kompis Roder, min personliga "PT". Vi körde intervall igår. Började med 5 minuters uppvärmning sedan skulle jag springa max i 30 sekunder, sedan jogga lugnt tills andning och puls var lugn igen och sedan köra max igen. 10 gånger tyckte Roder var lagom för mig  . Varför är jag så lättlurad och går på såna här grejjer??? Kan ju bara säga att redan efter min första rusning så gick aldrig pulsen ner "normalt" igen - dvs runt 170-175 för mig. Nej nej den kom aldrig under 180.

Efter intervall nr 3 så gick det bara utför. Roder var "snäll" och hejade på: räta ryggen, läng steget, ta i nu!, bit ihop, bara 10 sekunder kvar, kämpa hela vägen... Någon gång av de sista intervallerna så tror jag, medan jag höll på att DÖ, att jag hörde honom skrika: du är inte trött! Tur för honom att jag var så trött att jag knappt kunde andas, annars hade han fått ett par blåmärken...  Pulsen uppmättes två gånger till 199, synd att jag aldrig kom över 200. Vore ju roligt?!

Redo hade ju roligt iallafall, tur jag hade han i dragsele så jag fick lite hjälp. Igår lovade jag mig själv att jag aldrig skulle träna igen MEN idag är jag åter igen vid gott mod. Är faktiskt förvånasvärt okej i kroppen, endast ont i de sneda magmusklerna (kul att veta att dom finns!). Idag ska jag ut och köra ett submax. Ett tjusigare ord för att springa i prattempo och bara skaka ur musklerna lite. Tänkte ta ett varv runt i Härjaröskogen, fantastisk natur så man bara njuter. Måste väl slänga in ett litet pass uppletande också. Vi ska ju faktiskt tävla treklubbars mot Eskilstuna och Strängnäs på söndag och måndag. Jag är vår klubbs elitspår hund. Dock får vi inte spåra utan bara köra lydnaden och uppletandet. På måndagen är det ett skojuppletande med massa konstiga saker i rutan. Brukar vara jättekul och vi ser fram emot den ändring i reglerna som nu tillåter tre belöningar på planen i lydnaden! KANON!

Jag var ju med jobbet på Kolmården. Äntligen har jag haft tid att sätta mig ner och gå igenom bilderna. Vi hade en fantastisk dag, jag åkte hem för att tävla DM Bevakning. De andra bodde kvar på Vildmarkshotellet och var där ytterligare en dag. Vi fick en privat rundvandring med Torsten Möller som är chefsveterinär på lördagen.

 Vi fick veta sån där häftig information så som att en noshörning går att söva med ungefär 1 ml Ketaminol. En kanin behöver ungefär 0.2 ml Ketaminol. Skiljer bara så där 1 ton 999kg mellan en noshöring och en liten kanin men så lite i dosering...

Lilla gulliga nätta noshörningsungen diar lite sött(?)

Det här är en fågel i mina ögon, elak och onskefull blick!

 Snacka om vallningsblick!

Lilla tigern ville leka med bollen, måste bara få upp den ur vattnet först

I bussen står mina kollegor, snacka om närkontakt med tigrar!

Noshörningarna var lite trötta i slutet av dagen...

Ligger och jäser i solen, sedan klia sig lite på magen...

Dhole hundarna, här började jag sakna Redo...  

Sedan är man ju lite miljöskadad, ser ni vilken fin ven som man skulle vilja slänga in en kanyl i!!!

Sedan kom vi till det häftigaste av allt! Denna kamel hade fått en unge bara två dagar tidigare. Vi fick gå in till den i sitt egna hägn. Diar så fridfullt!

Fina kamelmamman 

Jag står 2-3 meter ifrån de andra i gruppen och fotograferar. Plötsligt vänder mamman in från staketet och börjar gå rakt mot mig!!!!

Dom kommer fram till mig och jag står plötsligt och klappar en 2 dagar gammal kamelunge vid namn Volga.

 Det var riktigt häftigt!!! Måste åka dit igen! Måste ju nu hålla koll på MIN Volga Mariah, känner mig lite delaktig   

Tyvärr då bara bilder från lydnaden. Ska försöka skramla fram lite roligare bilder...

Full fältutrustning på: Militärkläderna, midjeväskan, spårselen. Allt det vi har på oss i skogen måste vara på på planen, annars är det disk!

 Lite lätt framåtvikt när man smäller på en 4:a kilosapport. Ser ut som han ska bryta nacken och sedan falla framåt... Åh vad han älskar apporten!

Kryp under hinder, sedan direkt över till stegen. Redo kryper vanligtvis i fotposition, dvs tittandes på mig. Det går inte under hindret och han måste titta framåt. Känns som man tappar honom men han kryper ju faktiskt fint ändå...

Pallen för DM: Merja och Dundra överst, Jag och Redo på silverplats och Malin med Joppe på bronsplats. Alla från ENKÖPINGS BRUKSHUNDKLUBB!!! 

 Nu ska jag iväg till klubben för att kika på lydnadstävlingarna. Imorgon blir det att figga ljud för bevaknings DM för tokholmarna*hihi*.

Rolig lördag va: sitta på en pall ute i skogen helt stilla, med myggen. Väntar tills man hör "starta" på radion, sedan får jag gå 20 meter, stå still i 20 sekunder, gå 20 meter och sedan vinkla tillbaka till utgångspunkten. Yippie 60 meters promenix med en 30- 40 minuters mellanrum  

Sedan på söndag blir det nog lite vila och vallning. Har en tjur som måste uppfostras lite. Ska bli en rolig helg!

Idag har jag och Redo varit iväg till Botkyrka för att tävla DM i Bevakning. Igår åkte jag med jobbet till Kolmården så Redo har varit borta från mig hela fredagen och lördagen. Jag fick tillbaka honom 01.15 inatt och imorse ringde klockan 05.00 Lite sisådär uppladdning...

Vi lottade och jag drog sista startnumret, nr 4.

Direkt ut i skogen för patrullstigen. Herregud va bra han gick!!! Har gått dåligt på träningen inför DM, Redo har inte känts så där laddad som han brukar. Men idag, med militärkläderna på och alla människor som följde med bakom så kände väl Redo att det var på allvar. Åh det är så härligt att gå bakom honom när han går så!!! Fina vindmarkeringar och två(?!) fantastiska ljudmarkeringar. Det ska bara finnas ett ljud på stigen. Redo kastade sig ut och sedan stod han på tre ben och darrade av upphetsning. Följde ljuden perfekt och inga avbrott. På det andra ljudet blev dock jag lite stressad. I bevakning så tar hunden ljudet och jag meddelar gruppen att jag har en markering. Sedan ska jag själv avbryta, ska hålla i ungefär 1-1½ minut. Eftersom han redan haft ett ljud så hade vi redan gjort allt detta. Man har en maxtid på patrullstigen som är 21 minuter och drar man över den så får man avdrag på taktikdelen som är värt massor med poäng. Så vid andra ljudet avbröt jag lite för tidigt och när vi började gå igen så gång på gång kastade sig Redo ut för markering. Han måste ha tagit ljudet mycket snabbt eftersom figuranten tydligen fortfarande gick därute...

När patrullen var avklarad fick vi direkt höra betygen och kritik från domaren. Jättekul!!! Vi hade fullt på platsliggning och skott, fullt på vind, fullt på ljud och 9,5 på taktik. På ett ställe hade jag gjort en halt då Redo vindade. Han fäste inte och jag fortsatte. 10 meter längre fram var det ett litet terrängskifte där jag då inte gjorde en halt. Jag ansåg att vi redan hade kollat av situationen. Domaren sa att där hade han önskat en halt men som han sa: Hade igentligen kunnat ge dig en 10 på taktiken men måste väl dra på något (med ett skratt). Jag är kanonnöjd!!!

Sedan hade vi spåret. Stackars Redo att ha skit i andra änden på kopplet. Jag gjorde fel förberedelseövning, brukar förvarna honom att: "på denna patrullstig ska du leta spår också". Det gjorde jag alltså inte. Sedan gav jag fel kommandoord... Jag såg direkt när jag startade att han tänkte: patrulla, patrulla!!!!!!! Dvs leta vind och ljud igen... yippie...

Han gick över spåret och vi fick ta det på tillbakavägen. Smällde ut åt rätt håll men åhh så onödigt... Halten gick fint, sitter superkoncentrerat på stillasittande bevakning. Spåret gick jättefint: oerhört torrt där större delen av spåret gick på berghällar och i knastrig torr vitmossa. Han tog alla fyra föremål och inga problem alls. När jag skulle lämna fram föremålan till min spårmottagare så SAKNAS TRÄPINNEN!!!!! Jag har tappat den!!! Jag sliter av mig mössan, svär och har tårar i ögonen. Hur kan man vara så klantig?!?! Jag springer tillbaka för att se om jag tappat den vid slutföremålet eller strax därinnan när jag skuttat över två diken. Hittar den inte och får helt enkelt stå mitt kast. Stackars Redo att ha en sån värdelös förare...   Sömnbristen tog väl ut sin rätt, detta misstag måste man väl göra en gång i sitt liv...( men aldrig mer!)

Sedan var det lydnaden. Redo kändes okoncentrerad, var nog jättetrött. Mycket muskler och ingen hjärna. Ja förutom då på 4 kg apporten som han brilljerade med  .

Till sist direkt ut för att köra uppletande. Kul ruta med brant utförbacke där man skickar så på tillbakavägen blir det uppför för hunden att springa. Redo gjorde det fint, inte med samma höga fart som han brukar och med ett lite snett skick men jag är nöjd. Dock var han nog väldigt trött då han TRAVADE tillbaka med ett föremål... Fick 10 av domaren för det trots allt  

Vi tog silvermedaljen på DM Bevakning Uppland och är numera klara för BEVAKNINGS SM!!!!!!! YIPPIE två SM i år!!!!!!!!!!!!!!!

Vann gjorde Merja med sin fantastiska schäfer Dundra. Grattis!!!!

Bild på oss två från SM förra året