Direktlänk till inlägg 20 maj 2010
Jag hade tänkt skriva att det inte var så farligt, men det går inte . Jag blev mottagen av en jättegullig syster som förklarade allt för mig. Mer än en gång frågade hon om jag var nervös. "Nej, ska jag vara det?" svarade jag. Sedan frågade hon om jag ville ha svalgbedövning. Hon sa att de flesta inte tog det så då kan ju inte jag vara sämre En relativt ung läkare kom in som skulle göra själva gastroskopin. Och så började hon! Svälj svälj gastade hon medan hon tog sats och tröck och tröck. Jag kände att hon låg fel och det gjorde skitont. Nej det var inte särskilt glamoröst Efter kanske 5-10 minuter av kräkandes från mitt håll så kom plötsligt någon mer erfaren läkare in med orden, nu får vi lugna ner sig lite. Så gav han mig bedövning och sa: försök inte svälja, andas bara lungt och fint. Och så var kameran nere. Däremot så kände jag väldigt tydligt hur kameran rotade runt och plockade bitar. Jag kräktes så mycket att jag har blodsprängda ögon och blåmärken runt ögonlocken. Skönt...
Däremot efter när jag frågade hur det såg ut så var han lite dum, tycker jag. Han sa lite avvaktande att dom såg inget magsår men magen var generellt irriterad/känslig. "Ingen fara, ta en samarin och drick vichy vatten ibland" blev hans diagnos. Hade det varit så enkelt hade jag väl för f-n inte utssatt mig för det. Har under 6 veckors tid knappt ätit någon vanlig mat alls, äter filmjölk och har nu börjat köra en måltid/dygn. När jag har ätit vanligt, som under talanglägret så känner jag av det direkt. Lite samarin!!!!! Arg som jag var så när det senare var dags för mig att äta lunch så testade jag då att äta vanlig mat. En kycklingrulle med sallad och bröd, ingen dressing. Sedan mådde jag så illa så jag grät under eftermiddagen. Är så jäkla trött på det här. Och har som sagt dålig hungerkänsla. Igår när jag slutligen fick äta hade det gått 18 timmar sedan jag åt eller drack sist men jag är inte alls hungrig. Undrar vad det är för fel på mig. Lite känlig bara kanske...